Personligt · 15 mars 2025
Mormors faktura
250 000 kronor för ett dass som aldrig fororenat nagot

Min mormor är 82 är gammal. Hon har bott vid sjön i 47 ar. Huset byggdes av morfar pa 1970-talet, och sedan dess har det lilla torpet med sin mulltoa och sin enkla grayvattenlosning fungerat utan problem. Ingen har klagat. Ingen granne har blivit sjuk. Sjon är lika ren som den alltid varit.
I hostars fick hon ett brev från kommunen som forandrade allt. Dar stod det, i byrakratisk prosa, att hennes avloppsanordning "inte uppfyller kraven i miljöbalken" och att hon hade sex manader pa sig att installera en godkand anläggning. Prislappar från tre entreprenorer: mellan 180 000 och 250 000 kronor.
För en 82-aring med pension pa 13 400 kronor i manaden.
Vad säger egentligen siffrorna?
Kommunen motiverar sina krav med "miljöhansynen" — att enskilda avlopp star för en stor del av fosforutsläppen i svenska vatten. Men stammer det? Vi tittade pa den senaste forskningen:
Fosforutsläpp i svenska vatten per kalla
Enskilda avlopp star alltsá för ungefar 15 procent av den totala fosforbelastningen i svenska vatten. Jordbruket star för mer an tre ganger så mycket. Anda är det pensionarer med mulltoa som far fakturorna.
Användningsförbudet
Tva manader efter det första brevet kom nasta: ett användningsförbud. Mormor fick inte langre använda sin toalett. En 82-aring, ensam i skogen, fick beskedet att hennes toalett var olaglig.
"Jag har bott har hela mitt liv. Vad ska jag gora? Flytta in pa aldreboende för att jag inte har rad med ett nytt avlopp?"
Kommunens handläggare håller sig bakom lagparagraferna. De foljer bara reglerna, säger de. Men när reglerna leder till att en 82-aring far användningsförbud pa sin egen toalett — da maste man stalla sig fragan: för vem finns reglerna?

Proportionalitetsprincipen
I svensk förvaltningsratt finns nagot som heter proportionalitetsprincipen. Den innebär att myndigheters åtgärder ska sta i proportion till syftet. Om en mulltoa inte fororenar sjön, da är det inte proportionerligt att krava en investering pa 250 000 kronor för att byta ut den.
Men i Skinnskattebergs kommun verkar den principen inte ga att tillämpa. Har foljer man mallen, oavsett konsekvenserna. En pensionar med 13 400 kronor i manaden är samma sak som ett nybygge med modern ekonomi.
Det har handlar inte bara om mormor
Vi har pratat med över tjugo familjer runt Skinnskatteberg som drabbats av liknande krav. En del har tagit lan. Nagra har salt stugor som funnits i familjen i generationer. Andra lever med användningsförbud de inte har rad att lyfta.
Det har är inte miljöpolitik. Det är byrakratiskt fortryck mot människor som inte har resurser att forsvara sig.
